Ni vet den där riktigt fula bonnaskånskan som man talar i syd-Skåne?
Som säger "jau, de äij brau idau" när de ska säga "ja, det är bra idag"?
Fick en plötslig insikt idag. Skåningarna fejkar ju bara sin dialekt, det är inte på riktigt!
Jag ska nu lägga fram det otvivelaktiga beviset på att min tes är korrekt: när t.ex. en trelleborgare skrattar så låter det "ha-ha-ha" och inte "hau-hau-hau".
Alltså - dom säger "brau" om "bra", lägger till en -u-ändelse efter vokalljud, men inte när dom skrattar. Och det är ju dom spontana känslorna, som lycka och skratt, som inte är fejkade. Alltså är skåningar fejk.
Jag kan ta min professorstitel för det svenska språket medsamma, tack.
Men... detta besvarar ju inte den ofrånkomliga följdfrågan: om dom nu fejkar sin dialekt, varför i helsike vill man låta så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar