Mitt i naturen

Idag fick Dexter gå på sin första långpromenad ute i naturen! Vi åkte ut till Linnés Råshult där han fick stöta på äckliga fågelkräk, en vallhund, och en skock jovialiska danskar som blev tokiga i vår lilla råtta. Han är naturligt orädd, helt klart. Dock är han fortfarande väldigt liten, och orkar inte så mycket. Det blev några pauser och en liten fika på vägen så att han fick ny energi (vi gick kanske en kilometer - högst).

Förresten, jag har ju inte skrivit något om vår hund i bloggen! Dexter är en bichon havanais och är 12 veckor gammal. Hans föräldrar är båda utställningschampions, om nu det har någon betydelse. Hans pappa är helvit och mamman svart. Därför har han fått en cool täckning av båda färgerna.

Den största våndan vi haft hittills är inte hans bajskorvar inomhus, nej nej, det började redan innan vi fick hem honom 8 veckor gammal. Nämligen - "vad ska han heta?".

Tess ville prompt ha ett människonamn, Sixten t.ex., medan jag ville ha ett coolt namn. Sixten, vaffan? Då kan han ju lika gärna heta Siewert Öholm.

Psycho tyckte jag vore jättefint. Satan var ett annat bra namn, inte sant?! Men neeeej, nåt sånt gick ju absolut inte. Hon la in sitt veto.

Det blev ett människonamn till sist, dock inte något som är särskilt vanligt i Sverige, nämligen "Dexter". Jag kunde också glatt gå med på det eftersom vi döpt honom efter den sociopatiske seriemördaren i tv-serien med samma namn. Tänk så det kan gå!

Tess blev nöjd för att det var ett människonamn, och jag blev nöjd för att det är ett coolt namn då det baseras på ett riktigt psycho. Och vi är båda så nöjda med vår nya familjemedlem, vi tycker givetvis att det är världens finaste hundvalp!