Visst är jag lite kräsmagad när det kommer till en sak. Jag har inga som helst problem med blod, inälvor, hjärnsubstans, whatever. Finns egentligen bara en sak som jag reagerar på - poop. Finns det nåt vidrigare än bajs? Och nä, det är inte gulligt med bajs när det kommer till bebisar heller.
Dexter satte mig verkligen på prov för en timme sedan.
Inte hade han bara råkat lägga en kabel inomhus, han satt dessutom och tuggade på korven. Jag kan säga som så att det inte räckte med kväljningar för mig denna gång, Dexter satt vackert på golvet bredvid toalettstolen och observerade husse med stor fascination när hela husses lunch kom upp. Han tyckte att det var jättespännande. Efter att jag sansat mig gick jag tillbaka till hallen för att plocka upp den nu halva korven (den andra halvan var redan uppäten) så var det dags att kräkas igen. Dexter har aldrig suttit lika duktigt som när husse spyr, visar det sig.
Bara han inte får för sig att testa mig igen, bara för att få en encore på min fascinerande kräk-show.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar