Friday the 13th

På förekommen anledning (mitt inlägg om skräckfilmsuppföljare) så insåg jag att det var extremt hög tid för mig att se remaken av Friday the 13th (varför det tagit så länge kan jag inte svara på, kanske för att annat snurrat i huvudet, även om det är oursäktligt ändå).

Jag kan säga som så, att på de första 15 minutrarna så var jag redan fullkomligt förälskad. Filmen hade allt, efter bara så kort tid. Vi hade en camp fire med en scary story, vi fick festande, weed, boobies (ja, det är fanimig obligatoriskt i en slasher-rulle), gökande, klassisk 80-talsrock (i detta fall Night Rangers "Sister Christian") och mord... allt detta bara på denna korta stund!

Min filmkompis var iofs lite störig eftersom han ville busa hela tiden och dessutom ville han att jag skulle följa med honom och kissa mitt i filmen.
Min hund alltså.

Men filmupplevelsen var ändå fin. Det var kreativa mord (vilket ju är ett grundkrav för Jason Voorhees) och det var snajsig musik - bl.a. fick vi höra svenska The Hives - Tick Tick Boom, och det är ju alltid kul med sånt. Santogolds "Shove It" var också med, en artist som jag på sistone verkligen börjat lyssna mycket på.
Storyn..? ja, det är en slasher-rulle, vad begär du? Allt som behövdes fanns där (läs om de första 15 minutrarna igen och tänk 105 minuter istället). Fortfarande så håller jag nog Friday the 13th Part VI - Jason Lives högst, men denna är riktigt close.
Och när man pratar slasher-rullar så är Friday-franchisen den jag gillar allra mest, så det betyder sålunda att denna film får ett tämligen högt betyg inom denna genre!

Ska man dra en parallell till de ursprungliga filmerna så skulle jag våga påstå att denna remake är en komprimering av de tre första filmerna. Mamman från ettan är med, säcken för att dölja Jasons ansikte från tvåan är med, och hockeymasken för att dölja Jasons ansikte är med (som faktiskt kom först i Part III, även om det är så vi alla känner och älskar vår käre Jason).

Det egentligen enda som jag tycker att man missade nåt på i denna remake - var att inte lira Alice Coopers "He's Back (The Man Behind The Mask)" när Jason slänger på sig sitt signum - hockeymasken. Den var en del av soundtracket till Friday Part VI, och i ärlighetens namn en av Alice Coopers bästa låtar, jämte "Poison". Allt var en nostalgitripp när man såg denna film, och hade man dessutom fått den låten serverad så hade det rentav kunnat bli blött i kalsipperna... så det kanske ändå var tur att den inte var med.

Alice Cooper - He's Back (The Man Behind the Mask)