You gonna cut her meat for her too, Cal?

Dags att börja blogga igen kanske?

På inrådan av en kollega så bjuder jag på egna dumma reflektioner. Film ligger förstås nära hjärtat, och i kölvattnet av Oscarsgalan tar jag mig an en rackare som 1997 fick hela 11 Oscars, jag talar då förstås om mastodonten Titanic.

Många har sagt att detta är en av de största romantiska historierna på senare tid, och huruvida detta stämmer låter jag vara osagt (jag har förvisso sett den flera gånger men betraktar den knappast som en höjdare om man säger så). Joey i ”Friends” sa med gråten i halsen ”they only had each other!”, så han var helt klart en av de som blev tagna.

Jag undrar mest bara om det är jag som betraktat kärlekstriangeln mellan Jack Dawson, Rose DeWitt Bukater och Caledon Hockley på ett lite annorlunda sätt? I filmen så är det ju tämligen självklart att man ska hålla på Jack och Rose, och Cal Hockley ska betraktas som en synnerligen osympatisk man. Men är det verkligen så?

Låt oss se till vad som faktiskt händer i denna historia, inte hur det dramaturgiskt framställs, utan vad som de facto pågår. Cal Hockley har fått sig en fästmö och de ska åka lyxkryssning till USA, där de ska gifta sig. Han går och planerar för deras framtid och är lyckligt ovetande om att fästmön inte alls vill gifta sig, och att Rose och hennes morsa bara är simpla gold diggers som vill komma åt hans pengar. Vem är osympatisk hittills tycker du?

Väl på båten försöker han upprepade gånger att försöka nå fram till Rose, men hon ger som bäst bara ett spydigt leende tillbaka. Det hela blir ju inte bättre av att hon dessutom vänsterprasslar på kryssningen, hur jäkla sympatisk kan egentligen Hockley vara då gentemot henne? Ska han vara glad då?
Nej, knappast. Visst fasen är han tämligen bossig över Rose ("My wife in practice if not yet by law, so you will honor me"), men samtidigt ska man inte glömma att detta är 1910-talet där kvinnan faktiskt var underordnad mannen i maktstrukturen. Inte för att det vore rätt, jag säger bara att Hockley knappast vore mer usel än någon annan karl på den tiden.

Så Rose är med honom bara för pengarna, hon vägrar berätta vad hon faktiskt känner för Hockley, hon springer ständigt runt på båten för att försöka undvika honom, hon spottar honom i ansiktet, hon låter sig avbildas naken bara för att Hockley ska få se detta och göra honom arg, och hon är otrogen för att runda av det hela ("I'd rather be his whore than your wife!"). Vilken jävla fjortis. Prata med fästmannen som en vuxen människa istället och så är det bra med det.

Nä, Hockley är den mest sympatiska som försöker förstå sin fästmö, och försöker bringa ordning i det hela, men har ingenting för det. Rose är enormt osympatisk. Jack låter mest bara kuken styra, men det är kanske ett helt annat blogg-inlägg…

Nå, är jag den enda som sett filmen med dessa glasögon på? Testa att se en av de filmer du sett många gånger, och ta antagonistens perspektiv nästa gång, och se vad som händer. Allt är inte uppenbart, ofta är det så att regin och dramaturgin ser till att du känner vad den avser att du ska känna.