The Midnight Meat Train

Så, nu har jag sett filmatiseringen av en mina absoluta favoritnoveller. The Midnight Meat Train fanns med i Clive Barkers Books of Blood (en antalogi på sex volymer som samlar hans kortare historier), och just denna novell var en av några som stod ut i mängden. Jag har faktiskt ofta funderat på den då och då, även fast det nu är snart tio år sedan jag läste den.

Clive Barker är en av mina favoritförfattare, även om han släppt att skriva skräck helt och hållet numer. Stephen King har själv sagt "What Barker does makes the rest of us look like we´ve been asleep for the last ten years". Nu skriver Barker fantasy och målar tavlor. Trist som attan. Men hans tidigare alster lever kvar och inspirerar folk.

Jag ryckte ett citat från en recension på imdb: "Clive Barker's fantastical and mad blend of visceral shocks and profoundly unsettling explorations of worlds coexisting and buried deep within the one we think we understand has become an important component of our contemporary literary and filmic universes."

Väldigt träffande beskrivning. En ruggigt bra klassiker som också kommer från Books of Blood är The Forbidden, som sedan blev Candyman på vita duken. Vi kan heller inte glömma Nightbreed, eller Hellraiser som Barker kanske är mest känd för.

Hur som, nu gäller det The Midnight Meat Train. Det är ju egentligen en kort historia, så min första fundering var förstås om man kunde skriva ett helt långfilmsmanus på storyn. Och svaret är ja, det håller. Specialeffekterna är egentligen det som jag tycker är det sämsta med filmen, emellanåt ser man CGI-blod som sprutar och liksom ligger på själva filmbilden och inte i den.

Det hela handlar om konstfotografen Leon som vill fånga stadens mörka hjärta med sina foton, och om en slaktare som mördar folk på tunnelbanan. Mer än så behöver inte sägas. Mer än så ska inte sägas, man ska överraskas. Gillar man skräck och gillar man Barkers fantasi så är filmen ett måste. Det är ingen höjdarrulle, men den är väl sevärd.