Civiliserad

"Civiliserad" betyder att "vara anpassad efter samhället".

Finns det inte ett stråk av likriktad konformitet i denna term? En eftersträvan att inte skilja sig alltför mycket från de som finns i din omgivning? När jag smakar på termen så kan jag inte låta bli att se en parallell till fjortisar, som sprejar upp sitt ultrablonderade hår så att de ser ut som en afghanhund i en vindtunnel, och där alla tar på sig samma sorters jeans och samma sorters accessoarer. Nej, dom ser inte ut så för att alla andra gör så, dom ser ut så för att det är det enda som är snyggt. Mm, eller hur. Att haremsbyxor ens existerar, än mer fick en revival relativt nyligen, talar för att den stora folkskaran inte är mer än kretiner.

Civiliserad kanske helt enkelt är den vuxnes rationalitet, inte helt olik fjortisens, ett sätt att inte sticka ut från de andra som går i högstadieklassen, men skillnaden ligger i att den vuxne inte vill sticka ut från sina arbetskollegor eller de som bor på samma gata, varken till vänster eller höger om dig i radhuslängan.

När jag tänker på mig själv så inser jag att jag också är civiliserad. Jag smälter in, men skillnaden från den stora fårskocken kanske ligger i att jag samtidigt tycker att det är lite obehagligt. Många lägger band på sig själv av rädsla för att sticka ut ibland. Jag har inga problem med att röra mig med människor, men jag vet också att jag inte alltid säger vad jag tänker eftersom det kan "förstöra stämningen". Är inte det synd att både jag och du tänker så? Helst eftersom att när jag väl är spontan så river det fram de största skratten från åhörarskaran, och jag reagerar ju likadant när jag hör något oväntat från någon annan. "Oj, vilken intressant person det här är", kan jag ofta tänka.

Jag vet att alla människor har åsikter, men då man vill vara lite civiliserad så kanske man inte lägger fram sina mest provokativa åsikter i alla frågor. Tänk om gemene man skulle våga detta? Det är kanske ingen slump att jag finner ro i de största filosofer som tog ut svängarna, och tänkte utanför trygghetens ramar.

Att vara "civiliserad", borde inte det vara att finna vägar för en civilisation som alla kan stå för - och vara en del av - där också DU kan stå för dig själv utan att vara rädd att yttra din åsikt?