Dagens artist

Dagens tips är riktigt otippat, eftersom musiken inte alls är särskilt "Stenk". Det är enormt poppigt och det brukar normalt inte vara min kopp te, dock är de uppenbara flirtarna med 80-talet genom låtens synth och elgura något som inte passerar helt obemärkt.

Nej, faktum är att jag började gilla den här låten allteftersom, pga den helt vansinnigt braiga musikvideon! Nu är det kanske en två veckor sen, om inte tre, då jag såg den först. Jag fastnade direkt. Sen såg jag videon igen bara dagen efter. Vansinnigt bra. Sen nånstans efter en vecka så hade ju låten fastnat också. Det verkar som att islänningarna vet hur man fångar tittaren.

Hur som, videon. Det handlar alltså om en ungdomsskara som råkar ut för en bilolycka. En annan bil stannar vid olycksscenen och rusar fram samtidigt som en av de skadade gör hjärt-lung-räddning på en annan som dött. "Ah, de vill hjälpa till", tänker man.
Nej, dessa samariter som kommer till "undsättning" är bara intresserade av att ha roligt, strunt samma i vad som har hänt. En av "räddarna" rycker upp tjejen som faktiskt vaknar till liv av rycket, men hon spottar upp blod och grimaserar av smärta när han bjuder upp till dans. Sen blir allt bara sjukare. Bl.a. tvingas offren tvingas kasta sig i en slip'n'slide och utsättas för vattenballongkrig fyllda med nån blodliknande vätska.
Låter inte så farligt kanske, men när man ser den fysiska smärtan i trafikoffrens ansikten när de kastas omkring, och när man ser den maniska lyckan hos antagonisterna när de genomför sina handlingar, så blir hela upplevelsen tämligen obscen. När en av de "samariterna" dansar tryckare med ett av offren och luktar i hennes hår och sedan ler av vällust så är det riktigt, riktigt osmakligt.
Under tiden står sångaren Berndsen i en cirkusvärdskostym och tycks på något sätt övervaka att allt går rätt till, att alla verkligen får ha en "Supertime" som låten också heter.

Så varför gillar jag videon? Jo, för att jag älskar skräckfilm. Det här är som en modern "The Hills Have Eyes" eller en "Wrong Turn", man vill aldrig att ens bil ska stanna på okända marker. Här är skillnaden att det inte är filmernas inavlade mutanter som attackerar, det är folk som ser ut som dig och mig, och det gör allt än mer skrämmande. Det är helt enkelt 3 minuter vacker skräck. Detta hade kunnat göras en riktigt bra spelfilm på.

Nå, nu ska jag inte avskräcka er från att lyssna (eller se för den delen), låten är ju faktiskt helt OK, jag har ju börjat gilla den själv till och med, fastän den är utanför mitt egentliga spektrum.
Jag spelade faktiskt låten för exet (som gillar den här typen av musik) och hon rejvade loss direkt. Sen visade jag videon för henne. Då gillade hon inte låten längre. Hahaha! Tänk hur det kan bli!
Det örat och ögat gillar är tydligen inte alltid detsamma.

Berndsen - Supertime

På resande fot (och smutsiga fötter)

Jaha ja, då ska jag åka iväg till Östersund imorron, för att jobba lite tillsammans med Marcus på GoExcellent, för att efter några dagar bli en mästare på programvaran som jag bör behärska och lite till i mitt nya jobb. Kommer tillbaka till Regnhult på torsdag.
(Marcus är en externt rekryterad konsult till vår arbetsplats, för att vi ska komma igång med ett nytt arbetssätt.)

Ska bli kul att åka iväg lite, men jag har ingen aning om det är ett särskilt happening ställe där. Vi får väl se.

Apropå Marcus, kom just att tänka på en sak vi snackade om på en fika (egentligen borde jag starta en fikablogg eftersom det är i dessa situationer som de allra största filosofiska slutsatserna kan dras, liksom de flummigaste reflektionerna) sist han var över till oss.

Fula människor. Är inte det det värsta som finns?

OK, nu provocerade jag några direkt där, men det är inte riktigt som du tror. Jag pratar inte om människor med något form av lyte, faktum är att både du och jag har våra skavanker, jag har svårt att tro att någon är perfekt (förvisso ligger det i betraktarens öga, och jag själv kan komma upp med ett och annat förslag som jag på allvar ser som "perfektion", men det är en annan sak. Faktiskt så tror jag att alla resonerar som jag gör, nämligen att det är dom där små sakerna som avviker som gör att en person kan bli så otroligt charmig och vacker. Men nu ska jag inte prata om definitionen av skönhet, utan om fulhet).

Nej nej, inte "ful"-fula människor alltså, jag pratar om personer som på något sätt väljer att vara fula som en slags provokation gentemot sina medmänniskor.

Ett exempel från några år tillbaka: när jag bodde i Umeå så skulle jag se nån film på bio (minns inte vilken), och det var en tämligen tom salong. Några rader bakom så kom det in ett gäng och satte sig, 3 tjejer 2 killar nåt sånt. Dom labbade upp sina fötter på stolarna framför och då såg jag att hela skaran var barfota.
Jag såg det inte direkt, eftersom fotsulorna var rågummi-svarta, så dom hade lika gärna kunnat haft skor på sig...
"Jaja, titta på bioduken. Men... vad fan är det där? Vad är det som stinker?!"
Ja, det var dom. Dom hade tydligen gjort det till nån sport att vara en samhällelig paria genom att bojkotta hygien i en månad eller fem. Dom satt fan 3 rader bort och det blev outhärdligt!
Jag och tjejen gick längst bak i biosalongen istället, där funkade det bra.
DET var fula människor. Dom hade kunnat tvätta sig och tagit på rena kläder, och hade säkert blivit hur fina personer som helst, men icke! Dom var bara - fula - människor...

Nähä! Östersund nästa! Ska bli skönt att få vara norrlänning igen, om än bara för en stund... ;)

Förkyld

Jaha ja, det är tredje dagen jag är hemma nu, åkte på en riktig dunderförkylning i veckan! Den börjar äntligen lätta nu, men oj oj oj vad det var jobbigt i onsdags... "Ni kvinnor klagar på att föda barn, men ni ska bara veta hur det är när en riktig man är förkyld!"

För att inte uppfattas som alltför mycket av en manschauvinist så vill jag poängtera att citatet kommer från en ökänd reklamfilm, och känner du inte till den så är du nog mycket yngre än vad jag är... Idag är det kickoff-fest med jobbet, men så pass frisk att jag skulle ut och partaja ikväll är jag inte ännu... Nej, jag är hemma med hunden och snorar istället.

Så jag har mest tyckt synd om mig själv, och bestämde mig för att nätshoppa lite som tröst. Idag fick jag ett paket i brevlådan med bl.a. ett stycke linser som ger jätteblåa ögon, vilket också kan beskådas på bilden ovan (vilket även förklarar att jag spärrar upp ögonen som om jag precis blir nypen i gumpen när fotot knäpps).

Vet inte, gillar inte riktigt grejen med att slänga upp bilder på sin blogg med ens "dagsform", jag har blivit så skadad av alla totalt menlösa bloggar som florerar...

Modebloggar med måste-köpa-klänningar och foton där dom står i sina nya 12"-klackar är inte min kopp te. Det är helt enkelt för... fjortis.

Men apropå det, har ni sett han Krillebooi eller hur fasen han nu kallar sig? "Tja tja!" Han är som en Blondinbella eller valfritt trendoffer men med skillnaden att det är en 19-årig kille. Extremt fåfäng sture-stekare med läppinjektioner, som gärna redogör för sina shoppingturer och klubbvändor. Jag måste faktiskt erkänna att jag tyvärr roas enormt av just hans blogg, för att den känns lite surrealistisk. Kolla gärna in den: http://rahlenfeldt.blogg.se/

Riktigt sån lär jag nog inte bli även om jag slänger upp en "dagens shoppingbild" just för denna gången...

Det finns ju en hel del bloggar som jag följer slaviskt, kanske ska dra lite tips för er nån gång?

Tyvärr är båda mina absoluta favoriter numer nedlagda. Båda skrevs av väldigt trasiga kvinnor, och båda var extremt öppna med sina liv, kanske för mycket.

Idag undrar jag vad dom gör, och vad anledningen till att dom la ner sina bloggar var. Var det för att dom fann ett bättre liv, eller var det för att allt blev ännu sämre?

Den ena personen var prostituerad (och stolt över detta) och gick igång på psykisk förnedring och fysiskt våld (vilket förstås kan innebära en något hemsk läsning för den yttre betraktaren, helst eftersom det fanns bilder också), den andra hade grava ätstörningar, en stor porrfixering, och hatade sitt liv och de allra flesta i sin omgivning också.

Båda bloggarna var obehagliga, men dess kompromisslösa öppenhet gjorde att jag fastnade rejält.

Äh, skit samma, nu ska det avnjutas lite Fredrik Lindström-anekdoter så här på fredagskvällen!

Civiliserad

"Civiliserad" betyder att "vara anpassad efter samhället".

Finns det inte ett stråk av likriktad konformitet i denna term? En eftersträvan att inte skilja sig alltför mycket från de som finns i din omgivning? När jag smakar på termen så kan jag inte låta bli att se en parallell till fjortisar, som sprejar upp sitt ultrablonderade hår så att de ser ut som en afghanhund i en vindtunnel, och där alla tar på sig samma sorters jeans och samma sorters accessoarer. Nej, dom ser inte ut så för att alla andra gör så, dom ser ut så för att det är det enda som är snyggt. Mm, eller hur. Att haremsbyxor ens existerar, än mer fick en revival relativt nyligen, talar för att den stora folkskaran inte är mer än kretiner.

Civiliserad kanske helt enkelt är den vuxnes rationalitet, inte helt olik fjortisens, ett sätt att inte sticka ut från de andra som går i högstadieklassen, men skillnaden ligger i att den vuxne inte vill sticka ut från sina arbetskollegor eller de som bor på samma gata, varken till vänster eller höger om dig i radhuslängan.

När jag tänker på mig själv så inser jag att jag också är civiliserad. Jag smälter in, men skillnaden från den stora fårskocken kanske ligger i att jag samtidigt tycker att det är lite obehagligt. Många lägger band på sig själv av rädsla för att sticka ut ibland. Jag har inga problem med att röra mig med människor, men jag vet också att jag inte alltid säger vad jag tänker eftersom det kan "förstöra stämningen". Är inte det synd att både jag och du tänker så? Helst eftersom att när jag väl är spontan så river det fram de största skratten från åhörarskaran, och jag reagerar ju likadant när jag hör något oväntat från någon annan. "Oj, vilken intressant person det här är", kan jag ofta tänka.

Jag vet att alla människor har åsikter, men då man vill vara lite civiliserad så kanske man inte lägger fram sina mest provokativa åsikter i alla frågor. Tänk om gemene man skulle våga detta? Det är kanske ingen slump att jag finner ro i de största filosofer som tog ut svängarna, och tänkte utanför trygghetens ramar.

Att vara "civiliserad", borde inte det vara att finna vägar för en civilisation som alla kan stå för - och vara en del av - där också DU kan stå för dig själv utan att vara rädd att yttra din åsikt?