Äckelinlägg

En fast korv i vatten vore en dröm jämfört med det som beskrivs nedan.

Apropå Dexter (eftersom han fick pryda det förra inlägget) så blev jag påmind av en äcklig händelse som hände i veckan. Tess är ju bortrest på affärsresa i Kina/Vietnam, så jag är gräsänkling med Dex i 1½ vecka. Efter denna tid så kan jag bara säga att jag är grymt imponerad över ensamstående föräldrar, för jag har nog med en hund.

Hur som helst, det började bli slut på hundfoder så jag åkte förstås iväg för att handla en ny säck. Dex brand of choice var slut, så jag gick över till ett annat. Han fullkomligt älskade det, så det var ju inga bekymmer med den biten, däremot så kan det ta en liten stund innan magen vänjer sig vid den nya maten. Man tar mycket av den gamla sorten och lite av den nya, och så fasar man ut det gamla allteftersom, ungefär. Anyway, hans mage vande sig inte alls till en början...

Nu kan du sluta läsa om du vill. Han var rätt lös i magen. Och han är ju rätt hårig. Han hade då sketit nån kräm, och avslutat med en liten kula som var intorkad nånstans där mitt i hans anustova. I normala fall hade jag givetvis krupit i fosterställning, sugit på tummen och ropat på min sambo för att ta hand om detta äckel (notera att jag alltså kan kräkas av att plocka upp bajs från golvet), men jag hade ju inget val när hon är på andra sidan jorden.

Så, jag tog ett resolut grepp om Dexter och gick till handfatet, med huvudet in mot min kropp och stjärten mot vattnet. Så det var bara till att ta ett skamgrepp på hundakräket och lösa upp det intorkade bajset med fingrarna! Och det är nånstans här som det faktiskt bevisas att människan är kapabel till fantastiska ting när det kommer till kritan, eftersom jag inte kräktes! Visst kväljdes jag då och då, framförallt eftersom det tog en cirka FEM MINUTER av mitt bajsmasserande innan allt var upplöst, rent och bra, och vattnet som rann ner i handfatet inte var den vanliga transparenta tonen som man är van vid, utan snarare i en Liptons Earl Grey-ton. Och te luktade det fanimig inte, det kan du lita på! Känslan av bajs mellan fingrarna är svårbeskrivlig. Kanske just för att man ska kunna slippa tänka i dom banorna... Some roads are better off not traveled...

Men jag är mäkta stolt över mig själv! I did it! Ingen spya eller nåt! Och ett skinande rent anus blev prispokalen! (Jag lovar att vara lite mer städad i nästa inlägg. Kanske)