"You can sit here if you want...
or if you wait 13 years you can sit and watch my boobs in a horror film."
Kollade in Rob Zombie's nytolkning av klassikern Halloween. Ja, jag vet att den är från 2007 och hur det kommer sig att jag inte sett den förrän nu är ett mysterium... Hur som helst så är det inte det jag tänkte prata om, utan något långt mer störande än så...
Dom som känner mig vet att det kan vara lite frustrerande när dom ställer mig frågor som "kommer du ihåg Kalle som gjorde..." och dylikt, eftersom jag väldigt ofta misslyckas med att placera namnet på personen. Jag kan känna igen en historia, men jag får som ingen bild av personen när jag bara hör ett namn.
Däremot har jag snudd på fotografiskt minne när det kommer till ansikten, och där kan jag istället vara Rain Man. T.ex. om man går på stan och ser någon så kan jag utbrista "Ser du den där tjejen? Sommaren 1986 så gjorde hon det och det...". Så jag har mina brister och jag har mina fördelar, antar jag.
Film är ju något som ligger många nära hjärtat, och där kan det också bli många såna där "men vad jag känner igen henne, var har jag sett henne förut?". Då kan man alltid fråga mig, för då kan jag också svara med en ibland kuslig precision.
Vad är det då som stör mig? Jo, när jag då såg
Halloween (2007-versionen) så kände jag igen bruden som ligger där och visar lökarna. Och det slog mig nästan genast - det där är ju Hanna Hall, som spelade den unga Jenny från
Forrest Gump! Det fuckar verkligen upp en när man känner en filmkaraktär som man bara betraktar som ett barn, som sedan går och gör sådana saker i vuxen ålder. Det känns bara så fel.
Daniel Radcliffe (Harry Potter alltså) visade ju upp ballen för nåt år sen (inte i Harry Potter ditt pervo!). Samma sak med Christina Ricci. Hon känner jag bäst till ifrån
Familjen Addams och
Casper (the friendliest ghost), barnfilmer alltså. Sen går hon och näckar totalt och svingar runt sina tuttar i
Black Snake Moan... Kan detta verkligen vara rätt? Jag vet inte riktigt hur jag känner inför detta. Jag förstår ju att detta kanske är ett ypperligt sätt för barnskådisar att bryta med sitt förflutna och visa att man är vuxen, men då har dom inte tänkt ett steg vidare.
För det blir ännu värre. Har man då sett Halloween, och sen nån gång i framtiden så vill man se Forrest Gump igen som ju är en klassiker, så kan jag lova att när man då ser den unga Jenny så tänker man inte på annat än att man har sett den där lilla tjejens tuttar...
Förstår ni nu hur fel detta är? Vem ringer Hollywood och ber dom se över detta?