Raised Fist - Sound of the Republic
Raised Fist - Breaking Me Up
måndag 24 november 2008
Dagens Norrland
Vi kan hålla oss kvar i Luleå. Hardcore-bandet Raised Fist förtjänar väl några rader? Har hållit på sen '93 men är fortfarande rätt underground, även om de helt förvisso börjar synas alltmer i en internationell kontext. Trots att jag har hört Alles hesa och monotona stämma i femton år så är jag fortfarande inte säker på om jag gillar den. Men det är tunga och snabba gung i detta band som är lätt att ryckas med i (om man nu gillar hardcore alltså).
Coupling
Vilken är den bästa sit-comen? Hade en liten diskussion om det idag (eller snarare en monolog som en annan lyssnade på, men det är väl bara semantik).
Gäller det en som pågår så tycker jag att det är How I Met Your Mother, där säsong 4 relativt nyligen börjat. Charmig, och rolig - mest tack vare Barney som har så kungliga one-liners så att det är sanslöst. "Suit up!" "Legendary!" "Wait for it -" etc...
Gäller det någonsin är det givetvis klurigare. Känns lite väl floskligt att namedroppa Seinfeld eller Friends, och det hade jag faktiskt inte ens tänkt göra.
Nej, den bästa måste vara den brittiska Coupling, som kanske är mer fars än sit-com, men är helt klart sit-com ändå.
Det handlar om en kille, hans ex och hans kompis, och om en tjej som han är tillsammans med, hennes ex och hennes kompis. 3 killar och 3 tjejer alltså.
Det absolut bästa är den misslyckade Jeff Murdock som inte har en enda aning om hur man lyckas med tjejer. Men även om han inte kan ett skit om detta, så har han järnkoll på relationsteorier och andra viktiga företeelser.
Jag har lärt mig om the Melty Man, the Sock Gap, VAA (Visual Access Angle), NAT (Nose Avoidance Tilting), Captain Subtext, The Zone, The Nudity Buffer, och mycket, mycket mer tack vare Jeff Murdock.
Det blev inte mer än 28 episoder fördelat på 4 säsonger. Fördelen är att man kan se dessa avsnitt mååånga gånger. Om du av någon anledning missat denna serie, hugg in för böveln!
Gäller det en som pågår så tycker jag att det är How I Met Your Mother, där säsong 4 relativt nyligen börjat. Charmig, och rolig - mest tack vare Barney som har så kungliga one-liners så att det är sanslöst. "Suit up!" "Legendary!" "Wait for it -" etc...
Gäller det någonsin är det givetvis klurigare. Känns lite väl floskligt att namedroppa Seinfeld eller Friends, och det hade jag faktiskt inte ens tänkt göra.
Nej, den bästa måste vara den brittiska Coupling, som kanske är mer fars än sit-com, men är helt klart sit-com ändå.
Det handlar om en kille, hans ex och hans kompis, och om en tjej som han är tillsammans med, hennes ex och hennes kompis. 3 killar och 3 tjejer alltså.
Det absolut bästa är den misslyckade Jeff Murdock som inte har en enda aning om hur man lyckas med tjejer. Men även om han inte kan ett skit om detta, så har han järnkoll på relationsteorier och andra viktiga företeelser.
Jag har lärt mig om the Melty Man, the Sock Gap, VAA (Visual Access Angle), NAT (Nose Avoidance Tilting), Captain Subtext, The Zone, The Nudity Buffer, och mycket, mycket mer tack vare Jeff Murdock.
Det blev inte mer än 28 episoder fördelat på 4 säsonger. Fördelen är att man kan se dessa avsnitt mååånga gånger. Om du av någon anledning missat denna serie, hugg in för böveln!
Many men have fallen through the Sock Gap...
söndag 23 november 2008
Dagens Norrländska
Vi åker tillbaka till Luleå. Idag är väl sångaren Kristofer Åström och Hidden Truck rätt välkänt, men kommer ni ihåg starten med Fireside? Jag vill gärna sätta deras platta Do Not Tailgate som paradnumret, mest för att jag har störst relation till den.
"Hade vissa framgångar i USA med sitt andra album Do Not Tailgate som fångade den legendariske producenten Rick Rubins intresse och signade Fireside", enligt Wikipedia.
Hade gärna slagit upp låten Throwstar då jag tycker den är svinskön, men den fanns inte på YouTube, så vi kör Kilotin istället. Fireside är lite mer rock och lite mindre hardcore, helst eftersom de flesta Norrlandsbanden generellt var väldigt hardcore. Men bra är det hur som helst!
"Hade vissa framgångar i USA med sitt andra album Do Not Tailgate som fångade den legendariske producenten Rick Rubins intresse och signade Fireside", enligt Wikipedia.
Hade gärna slagit upp låten Throwstar då jag tycker den är svinskön, men den fanns inte på YouTube, så vi kör Kilotin istället. Fireside är lite mer rock och lite mindre hardcore, helst eftersom de flesta Norrlandsbanden generellt var väldigt hardcore. Men bra är det hur som helst!
Fireside - Kilotin
When promenera goes wrong...
Tess ville att vi skulle ut och promenera en stund igår. Fine, tänkte jag. Det är ju bara det att det är så tråkigt att gå längs ett elljusspår så jag ville ta en liten avstickare från motionsslingorna. Och vilken bra idé det var! Vi hittade ett övergivet hus med alla grejer kvar där inne! Huset var helt förfallet men ingen hade tömt ur huset som man brukar göra om nån flyttar. Nån kanske har dött hastigt och lustigt och inte haft några anhöriga som rensat ur. Allt fanns kvar! Hur spännande som helst! Kunde dock inte gå in eftersom det fanns stor risk att skiten skulle rasa ihop. Men i sann UE-anda (Urban Exploration) ska jag gå dit igen och fotografera, och kanske lägga upp lite bilder här på bloggen.
Men efter detta så fortsatte vi att gå, och tänkte att vi snart skulle komma tillbaka till motionsslingorna här i bostadsområdet, men ack vad vi bedrog oss. Efter nån timme blev det mörkt också. Rätt som det var så befann vi oss i "Svanaboda", vad det nu är. Sen var vi i Brokhult. Oj då. Vi hade nu promenixat i en två timmar. Dorothy, I don't think we're in Kansas anymore...
Till sist så kom vi äntligen från alla privata vägar, vi gick i beckmörker och navigerade oss efter ljuden från biltrafik, så att vi skulle komma fram till vad vi trodde var 23:an. Aj fan, det var inte väg 23. Och vilket håll skulle vi gå på denna väg för att komma tillbaka till Älmhult? Vänster, beslutade vi oss för. Efter en kvart så knackade vi på vid ett hus för att förhöra oss om vår position. Vi var på väg 120, och gick dessutom åt fel håll från Älmhult. Vi befann oss ca 6 km hemifrån, så det var bara att knata åt andra hållet. Det är ju lätt att gå längs en väg, men längs en oupplyst väg i beckmörker så är det en annan enchilada. Stjärnorna lyser ju upp lite i alla fall. Varje gång en bil eller lastbil kom så var vi tvungna att gå ner i vägrenen, eftersom vi var svartklädda och utan reflexer, så det tog en stund att komma in i Älmhult igen.
Men en promenad på 3+ timmar är bra för stegtävlingen på IKEA. Min stegräknare stod på 35000 imorse... Min nemesis som utmanat mig i tävlingen och har som mål att slå mig har fått något att bita i nu!
Men efter detta så fortsatte vi att gå, och tänkte att vi snart skulle komma tillbaka till motionsslingorna här i bostadsområdet, men ack vad vi bedrog oss. Efter nån timme blev det mörkt också. Rätt som det var så befann vi oss i "Svanaboda", vad det nu är. Sen var vi i Brokhult. Oj då. Vi hade nu promenixat i en två timmar. Dorothy, I don't think we're in Kansas anymore...
Till sist så kom vi äntligen från alla privata vägar, vi gick i beckmörker och navigerade oss efter ljuden från biltrafik, så att vi skulle komma fram till vad vi trodde var 23:an. Aj fan, det var inte väg 23. Och vilket håll skulle vi gå på denna väg för att komma tillbaka till Älmhult? Vänster, beslutade vi oss för. Efter en kvart så knackade vi på vid ett hus för att förhöra oss om vår position. Vi var på väg 120, och gick dessutom åt fel håll från Älmhult. Vi befann oss ca 6 km hemifrån, så det var bara att knata åt andra hållet. Det är ju lätt att gå längs en väg, men längs en oupplyst väg i beckmörker så är det en annan enchilada. Stjärnorna lyser ju upp lite i alla fall. Varje gång en bil eller lastbil kom så var vi tvungna att gå ner i vägrenen, eftersom vi var svartklädda och utan reflexer, så det tog en stund att komma in i Älmhult igen.
Men en promenad på 3+ timmar är bra för stegtävlingen på IKEA. Min stegräknare stod på 35000 imorse... Min nemesis som utmanat mig i tävlingen och har som mål att slå mig har fått något att bita i nu!
tisdag 18 november 2008
Dagens låt - en Norrländsk studie
Mitt förra inlägg visade ju på storheten i norrländsk rock. Försökte hitta lite småländsk dito, men det gick ju i ärlighetens namn sådär.
(Finns det nåt?! Ge gärna en kommentar om du känner till nåt. Och ja, Blind från självaste Älmhult känner jag ju till och är rätt bra, men framgångsmässigt är det väl hittills sådär, va..? Dom är riktigt skickliga musiker, men i likhet med Avenged Sevenfold så känns det som att de började tungt och gick sedan mot en melodisk metalcore, där man istället nyttjar skönsång på refrängerna och stundtals andas 80-talsmetal. Tjejer gillar ju sånt iofs. Kanske dom vill vara som Bullet for my Valentine? http://www.blind04.com/)
Så varför inte fortsätta på den inslagna banan med Norrland? Vi har ju ena riktiga rackare! Innan vi återvänder till min hemstad Luleå så tycker jag vi gör en avstickare 30 mil söderut till Umeå där jag ju faktiskt också bott i en 5 år...
Hur kan man släppa bomben The Shape of Punk to Come 1998 för att sedan bryta upp?! Det blev inte punken som kom. Det blev the shape of punk that never came. Dom hade visionen men ingen kunde springa vidare med facklan. Denna låt spelas faktiskt än idag i amerikansk media, 10 år senare, håll öronen rensade så lär du också märka den i en hel del tv-serier och sportsammanhang...
(Finns det nåt?! Ge gärna en kommentar om du känner till nåt. Och ja, Blind från självaste Älmhult känner jag ju till och är rätt bra, men framgångsmässigt är det väl hittills sådär, va..? Dom är riktigt skickliga musiker, men i likhet med Avenged Sevenfold så känns det som att de började tungt och gick sedan mot en melodisk metalcore, där man istället nyttjar skönsång på refrängerna och stundtals andas 80-talsmetal. Tjejer gillar ju sånt iofs. Kanske dom vill vara som Bullet for my Valentine? http://www.blind04.com/)
Så varför inte fortsätta på den inslagna banan med Norrland? Vi har ju ena riktiga rackare! Innan vi återvänder till min hemstad Luleå så tycker jag vi gör en avstickare 30 mil söderut till Umeå där jag ju faktiskt också bott i en 5 år...
Refused - New Noise
Hur kan man släppa bomben The Shape of Punk to Come 1998 för att sedan bryta upp?! Det blev inte punken som kom. Det blev the shape of punk that never came. Dom hade visionen men ingen kunde springa vidare med facklan. Denna låt spelas faktiskt än idag i amerikansk media, 10 år senare, håll öronen rensade så lär du också märka den i en hel del tv-serier och sportsammanhang...
söndag 16 november 2008
Dagens låt
En av Luleås stoltheter: Breach!
Diablo är en instrumental, men pure genius. Lyssna bara hur man briljerar på slagverken...
Diablo är en instrumental, men pure genius. Lyssna bara hur man briljerar på slagverken...
Breach - Diablo
lördag 15 november 2008
The Regicide
Fan, nu är det länge sen det hände nåt på den egna musikfronten. Men det är kul att bli nostalgisk och lyssna på gamla alster (som jag gör nu när jag skriver detta). The Regicide hade som mål att inspireras av ondska och förmedla denna med en aggressivitet, med stundtals tydliga stråk av ockultism. Helt klart en smal genre att jobba inom.
Iofs, när jag skrev texter om seriemördare, hednisk religion, mord och självmord, monster och demonologi, hat, fördomar, fruktan, så är det ett tämligen enkelt område att verka inom. Världen är ond, så det handlar inte om att hitta på saker, det handlar bara om att se vad som händer i ens omgivning.
(Om någon här läser och inte vet vad The Regicide är så är det det electronic punk-band som jag sjunger/skriker/rappar(?!) och gör låtar tillsammans med Dale i.)
I ärlighetens namn så har vi inte gjort en låt färdig på denna sidan millenieskiftet någonsin. Vi har haft många projekt, men vi finner oftast mer nöje i att festa och snacka skit varje gång vi träffas. Det är väldigt roligt som vi har, men det är också väldigt synd, eftersom jag tror att vi har en hel del nastiness att bjuda världen på.
Dejl, Dalliman, Dale, Absent, snart borde det vara dags! Låt oss bjuda världen på hur ondska låter om denna vore musik än en gång!
Iofs, när jag skrev texter om seriemördare, hednisk religion, mord och självmord, monster och demonologi, hat, fördomar, fruktan, så är det ett tämligen enkelt område att verka inom. Världen är ond, så det handlar inte om att hitta på saker, det handlar bara om att se vad som händer i ens omgivning.
(Om någon här läser och inte vet vad The Regicide är så är det det electronic punk-band som jag sjunger/skriker/rappar(?!) och gör låtar tillsammans med Dale i.)
I ärlighetens namn så har vi inte gjort en låt färdig på denna sidan millenieskiftet någonsin. Vi har haft många projekt, men vi finner oftast mer nöje i att festa och snacka skit varje gång vi träffas. Det är väldigt roligt som vi har, men det är också väldigt synd, eftersom jag tror att vi har en hel del nastiness att bjuda världen på.
Dejl, Dalliman, Dale, Absent, snart borde det vara dags! Låt oss bjuda världen på hur ondska låter om denna vore musik än en gång!
Musik som definierar
Har ni funderat på musik?
Tänk hur enormt viktig musiken är, den har alltid funnits med den moderna människan där rytmer har skapat kulturer och gör det än idag. Idag när musiken är så mycket mer diversifierad så finns också fler subkulturella yttringar. Jag har iofs svårt att tänka mig subkulturer förr i tiden, t.ex. att en emo skulle sitta och kura i ett hörn i grottan bland Grottbjörnens folk. "Ingen förstår mig, så här sitter jag och skär mig i armarna med en mammut-tand..."
I don't think so.
Men idag är musiken så bred att det finns utrymme för alla att verkligen finna sin nisch. Och det är här som mitt inlägg kommer in i bilden: vad finns det för låtar som verkligen definierade din stil? Det fanns musik, det fanns idoler, det finns stiler, som du ville vara en del av... vad var det då som formade din ungdom och gör dig till vad du är idag?
För min del så var det nog en dualitet. Jag hade rocken på ena sidan och raven på den andra. Den part som kom segrande ur striden, om man ser till mig idag, blev rock. Elak rock, men ändå. Iofs så är jag allätare och skulle t.ex. kunna skriva ett långt inlägg bara om Frank Sinatra.
Hur som. En låt som verkligen var med att definiera den jag blev, var när Seattle hittade en subgenre inom rock som dubbades "grunge". Det är ingen slump att man i skolkatalogen finner mig på 7B:s klassfoto iförd rutig flanellskjorta och långt hår...
Allvarligt. Nirvana. Smells Like Teen Spirit, Lithium, Rape Me, In Bloom, Breed, Heart-Shaped Box, Come As You Are, All Apologies... Fy satan vilket bra band.
Detta band var onekligen medskyldig i att skapa mig till den jag blev. Så, vad har du för ursäkt, vilken artist skyller du på?
Tänk hur enormt viktig musiken är, den har alltid funnits med den moderna människan där rytmer har skapat kulturer och gör det än idag. Idag när musiken är så mycket mer diversifierad så finns också fler subkulturella yttringar. Jag har iofs svårt att tänka mig subkulturer förr i tiden, t.ex. att en emo skulle sitta och kura i ett hörn i grottan bland Grottbjörnens folk. "Ingen förstår mig, så här sitter jag och skär mig i armarna med en mammut-tand..."
I don't think so.
Men idag är musiken så bred att det finns utrymme för alla att verkligen finna sin nisch. Och det är här som mitt inlägg kommer in i bilden: vad finns det för låtar som verkligen definierade din stil? Det fanns musik, det fanns idoler, det finns stiler, som du ville vara en del av... vad var det då som formade din ungdom och gör dig till vad du är idag?
För min del så var det nog en dualitet. Jag hade rocken på ena sidan och raven på den andra. Den part som kom segrande ur striden, om man ser till mig idag, blev rock. Elak rock, men ändå. Iofs så är jag allätare och skulle t.ex. kunna skriva ett långt inlägg bara om Frank Sinatra.
Hur som. En låt som verkligen var med att definiera den jag blev, var när Seattle hittade en subgenre inom rock som dubbades "grunge". Det är ingen slump att man i skolkatalogen finner mig på 7B:s klassfoto iförd rutig flanellskjorta och långt hår...
Allvarligt. Nirvana. Smells Like Teen Spirit, Lithium, Rape Me, In Bloom, Breed, Heart-Shaped Box, Come As You Are, All Apologies... Fy satan vilket bra band.
Detta band var onekligen medskyldig i att skapa mig till den jag blev. Så, vad har du för ursäkt, vilken artist skyller du på?
Zombie Nation
Jag satt och slösurfade genom gamla danceklassiker och trillade över denna som onekligen var några år tillbaka. Idag är Zombie Nations "Kernkraft 400" något som mest hörs bland hockeysupportrar som "ooooar" melodin, men när det begav sig så var det en jävla dänga att rejva till på dansgolvet.
Låten var och är grym, och var faktiskt med i en av de bästa zombiefilmerna på senare tid - Shaun of the Dead - där låten tycks symbolisera/kritisera vårt sätt att leva, där vi lever i invanda rutiner och gör saker som vi inte ens trivs med. En zombie nation, helt enkelt. Halvrelaterat ämne, jag vet, men det har fortfarande med låten att göra...
Låten var och är grym, och var faktiskt med i en av de bästa zombiefilmerna på senare tid - Shaun of the Dead - där låten tycks symbolisera/kritisera vårt sätt att leva, där vi lever i invanda rutiner och gör saker som vi inte ens trivs med. En zombie nation, helt enkelt. Halvrelaterat ämne, jag vet, men det har fortfarande med låten att göra...
Genetisk inredning
Hur snygga är inte dessa tavlor?? Man tar en tops och svabbar i munhålan, skickar till företaget DNA11 som sedan trycker upp tavlor åt en, i det utförande man önskar. Jag gillar speciellt bilden till vänster med vitt på svart och svart på vitt, en tavla för honom & henne ovanför sängen. Tänk att ens egen DNA kan bli så vacker konst. Även att göra läppavtrycken var grymt snyggt.
Det kan man förstås göra hemma själv också, om man har lite förkunskaper. Jag är riktigt inspirerad och vill göra ett screentryck på Tess. Dags att damma av konstkunskaperna för min del.
Jag har redan en tavla in the works sedan tidigare, en stor tavla på mig och min bättre hälft i ett utförande av rasterpunkter, som ett gammal dagstidningsfoto som förstorats kraftigt alltså. Ojojoj, så stiligt det ska bli hemma...
Retro Hot-Oil Popcorn Maker
Hur snygg är inte den här?! Gammal 50-talskänsla är en estetik som ligger i ropet i största allmänhet idag, men den här mackapären kan stå på egna ben i alla tider oavsett trender. Svingoda popcorn till alla hemmabio-kvällar och en snygg heminredningsdetalj dessutom. Kostar $99.99, eller alltså ca 800 kronor. Helt okej pris, tycker jag.Stand Up Comedy
Stand up är fan bland det bästa jag vet. Finns det nåt roligare än att sitta ned med vänner, dricka alkohol, och lyssna på komiker? Även om tillfällena är få så är det i dessa situationer som man verkligen kan kvida - alltså att man skrattar så mycket att det är jobbigt. Man kan inte andas in eftersom man skrattar oavbrutet, och det finns ingen luft kvar som upprätthåller skrattandet så det ser mest ut som att man grimaserar.
En sådan tilltro hyser jag inte för SVT:s satsning ikväll, eftersom det inte är lika roligt att titta på TV som att sitta med i en föreställning. Men hur som helst: SVT2 kör stand up från kl 20 och ända fram till midnatt. Detta måste kvala in som kvällens måste. Snajs!
Startfältet ser ut så här: Spencer Brown, Tom Stade, Axis of Evil (Maz Jobrani, Aron Kader, Ahmed Ahmed, Dean Obeidallah), Chris Rocks "Kill the Messenger" som är nu från 2008, och slutligen Bill Hicks med en show från 1990.
Bara att bunkra upp med öl och chips ikväll alltså!
En sådan tilltro hyser jag inte för SVT:s satsning ikväll, eftersom det inte är lika roligt att titta på TV som att sitta med i en föreställning. Men hur som helst: SVT2 kör stand up från kl 20 och ända fram till midnatt. Detta måste kvala in som kvällens måste. Snajs!
Startfältet ser ut så här: Spencer Brown, Tom Stade, Axis of Evil (Maz Jobrani, Aron Kader, Ahmed Ahmed, Dean Obeidallah), Chris Rocks "Kill the Messenger" som är nu från 2008, och slutligen Bill Hicks med en show från 1990.
Bara att bunkra upp med öl och chips ikväll alltså!
Quasimodo 5 - "Ya Ya Ya"
Peter Stormare har alltid varit lite udda och får ofta spela tyskar och ryssar, men i denna extensiva Volkswagen-kampanj som pågår så tar han det nog till sin spets. Här är musikvideon som del av kampanjen.
Musiken är snodd från den muppiga 80-talsdängan "Da da da" av Trio om någon tycker sig känna igen låten men inte kan placera den.
(Även Angelica Bremert är i videon som nån "Inga" till Stormares "Klaus")
UFC 91 - Couture vs Lesnar
Snart går UFC 91 av stapeln och det är onekligen en intressant headliner. Couture har erfarenheten och MMA-rutinen, men är lite till åren. Lesnar är stor som ett jevvla hus, har enorm råstyrka, men saknar tekniken. Svårt att säga hur detta ska gå. Jag tror Couture, men hoppas på Lesnar. Får Lesnar in en träff så tar han hem det. Får Couture tag i Lesnar, så tar Couture hem det.
Kikade lite på kvällens fight card, men det var inte så många spännande matcher i övrigt. Vi får hoppas att det blir grymma fighter ändå.
måndag 10 november 2008
Bengt Frithiofsson testar viner
Notera att klockan är kvart över åtta på morgonen...
men det är klart, är man ett proffs så har man verkligen känt efter och jämfört viner mellan varandra många gånger, så att man verkligen är säker...
men det är klart, är man ett proffs så har man verkligen känt efter och jämfört viner mellan varandra många gånger, så att man verkligen är säker...
"Good morning, wajn låvvers!"
söndag 9 november 2008
Har du en räkning att betala?
Tips på hur du förhalar situationen en stund...
http://www.quoted4truth.com/articles/I-do-not-have-any-money-so-am-sending-you-this-drawing-I-did-of-a-spider-instead
http://www.quoted4truth.com/articles/I-do-not-have-any-money-so-am-sending-you-this-drawing-I-did-of-a-spider-instead
lördag 8 november 2008
Förfest i Finland
Nu är det helg igen! Låt er alla inspireras av denne finländare, man behöver inte krusidulla så mycket med festplanering, varför komplicera till saker och ting..?
Kill Bill's Baby
Om jag när det beger sig skulle få en kotte hälften så cool som denna... Tottmeister! Får du en sådan så köper jag en gul sparkdräkt med svarta revärer direkt till dig. Eller Millmeister, om du läser detta så gäller samma erbjudande.
(fasen vad folk skaffar barn hela tiden, inte sant..?)
(fasen vad folk skaffar barn hela tiden, inte sant..?)
The Outbreak
Najs! Okej, jag är nog lite nördig som lägger blogginlägg på annat en sen fredagkväll, men jag fick just tillbaka min dator efter att den legat på rep i en dryg vecka, så jag tycker mig ha en ursäkt eftersom jag har mycket att ta igen på "the internets"... Hur som - om någon läser detta och inte känner mig alltför väl så är det på sin plats att veta att jag är ett sjuuukt stort zombie-fan, och då menar jag verkligen. Jag äter allt som heter zombie med hull och hår, och varför kan jag berätta i ett senare blogginlägg, för det lär ta sin tid.
Det är inte så enkelt som att "rysare är ju skoj att se på", även om det kanske också är sant.
Nå, hittade just en interaktiv film (där man själv gör valen i hur handlingen fortskrider) med extrem inspiration (istället för att säga "fetsno") från George A Romero, allas vår zombiefader. Det andas Night of the Living Dead hela vägen, men jag dog då jag försökte följa filmens dramaturgi. Intressant hur som helst. Gillar du zombies - klicka på länken. Gillar du rysare/spänning - klicka på länken. Gillar du Cashmere Mafia/Desperate Housewives och kanske ett avsnitt av CSI om det inte är för mörkt - klicka inte på länken.
Literal Version
Alla har väl sett den första som startade vågen kring musikvideos "literal versions", alltså att sjunga vad som faktiskt händer i musikvideon. A-Ha's "Take on Me" fick en smäll och det gav ett eko av skratt genom hela globen. Genialt. Nu har man i veckan gjort en tredje och det vete fasen om denna inte är bäst hittills... Red Hot Chili Peppers "Under the Bridge".
Jag bifogar A-Ha också, bara utifall att.
Sen tycker jag faktiskt att vad som är ännu roligare är när man översätter främmande språk till vad det låter som på svenska. Jag hoppas att vi alla minns vad som startade vågen med "Hatten är Din" i början av 2000-talet... om inte: SKÄMMES!
(rolig kuriosa är att min flickvän faktiskt har exakt den mössan som figurerar i dess musikvideo)
Anyway, jag avslutar detta inlägg med ett franska-till-svenska: Kate Ryans "Desenchantee" eller i detta fall "De sa Jonte"...
Jag bifogar A-Ha också, bara utifall att.
Sen tycker jag faktiskt att vad som är ännu roligare är när man översätter främmande språk till vad det låter som på svenska. Jag hoppas att vi alla minns vad som startade vågen med "Hatten är Din" i början av 2000-talet... om inte: SKÄMMES!
(rolig kuriosa är att min flickvän faktiskt har exakt den mössan som figurerar i dess musikvideo)
Anyway, jag avslutar detta inlägg med ett franska-till-svenska: Kate Ryans "Desenchantee" eller i detta fall "De sa Jonte"...
fredag 7 november 2008
Wazzuuuuuuuuuuuup 2008
Den här visades som hastigast i veckan på SVT's nyheter kring valyran, men då förstod man inte dess storhet. Man visade bara slutet "change". Hur fattar man då vad filmen gick ut på??
Faktum är att denna förtjänar mer uppmärksamhet än så. Vi minns väl alla Budweisers reklam med "wazzup"-lingon på telefon. Gör ni det inte så minns ni kanske att man även körde samma grej i första Scary Movie. Minns ni inte heller det, så minns du kanske hur kallt det var att ligga under den där stenen ett helt år. Hur som helst, den kördes till leda och blev ungefär lika hippt som om du skulle ha dansat Macarana nu i somras.
Anywho, här gör man då samma grej - åtta år senare, gjort av några Obama-anhängare, och det görs riktigt, riktigt bra.
Faktum är att denna förtjänar mer uppmärksamhet än så. Vi minns väl alla Budweisers reklam med "wazzup"-lingon på telefon. Gör ni det inte så minns ni kanske att man även körde samma grej i första Scary Movie. Minns ni inte heller det, så minns du kanske hur kallt det var att ligga under den där stenen ett helt år. Hur som helst, den kördes till leda och blev ungefär lika hippt som om du skulle ha dansat Macarana nu i somras.
Anywho, här gör man då samma grej - åtta år senare, gjort av några Obama-anhängare, och det görs riktigt, riktigt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)