I likhet med Socialdemokraterna så känner jag att "jag kan inte vänta". Jag behöver mer dubstep.
Hur sossarna nu resonerar när dom måste vänta i minst 4 år till förtäljer inte historien. Om man inte kan vänta, vad gör man då? Vad gör dom nu? Jag är nyfiken.
Men skit i det. Dubstep är höstens melodi för mig. Vi tar två nya bidrag, som bara stärker mitt tycke för denna genre.
Först tar vi en r'n'b-doftande dub.
Med Professor Green no less! Inte för att han gjort denna dubstep-version, men det är hip hop som är up and coming (nya Eminem tro?). Dock måste poängteras att duben är sjukt mycket bättre. Jämför gärna själv.
Sen får jag väl ta en låt som snurrat i mina hörlurar på jobbet under denna vecka. Vore väl tjänstefel annars. Soft och mjuk dub. Harmonisk när man behöver koncentrera sig på sina siffror.
fredag 15 oktober 2010
torsdag 14 oktober 2010
Melodifestivalen 2011 - Webjoker #2
And I'm dancing with myself... Oh I'm dancing with myself...Skåne är på hugget och jagar en finalplats! Håll i hatten!
Det där leendet i början alltså. Det säger bara pimp, han kommer att få älska dag och natt. And then some.
Det där leendet i början alltså. Det säger bara pimp, han kommer att få älska dag och natt. And then some.
Melodifestivalen 2011 - Webjokrar
Ja, det är ett tag kvar till Melodifestivalen 2011, men just nu pågår webjoker-tävlingen där man sållar en massa bidrag successivt ända fram till finalen den 8:e november.
För närvarande kan man konstatera att det är outhärdligt dålig musik att lyssna på eftersom man använder sig av "alla som vill får vara med"-principen, vilket konkret innebär att om du bara har något instrument (banka på frukostbordet med händerna) och en sångtext (läsa innantill på flingpaketet) så är du nog också med i webjoker-tävlingen.
Men den som söker skall också finna sina guldkorn i den stora sandöknen. Ladies and dobermanns, jag ger er Tony Johansson från Västra Götaland! The man, the myth, the concept.
Vi öppnar med "Clary i affären" nedan, en låt som är allt vad "Snabbköpskassörskan" önskar att den vore. Att han inte kan sin egen sångtext och läser innantill i videon ska inte avskräcka er, det kompenserar han med utstrålning, talang och spex!
Men allas vår Tony, han är inte bara glad och spexig. Han har gjort sin egen "Kristina, guldet blev till sand" som får Björn & Benny att gråta sig genom nätterna hopkurade i fosterställning. Det enda som kan anmärkas på är att underbart är kort. Men man kan ju alltid spela den en gång till. Och en till, och en till...
Oj, vi behöver nog något uppmuntrande nu, ingen går oberörd ur "Gråt inga tårar". Trots hans uppmaning så kan vi inte låta bli att fälla en tår när han lyckas åstadkomma så smäktande musik som är balsam för själen. Så vi tar oss an "Jag kan inte tro på allt det där" nedan, och genast känns livet fantastiskt roligt igen! Tony, din rackare! Du är så spexig, du!
(notera gärna att han skulpterat en anka av sin egen avföring vid 01:30)
Julen är en högtid där vi vill samlas med nära och kära. För mig finns nu inte längre något annat alternativ än att lyssna på "Stjärnhimmel" på repeat framför en öppen brasa tillsammans med familjen, under hela julafton.
Jag vill nu avslutningsvis varna mina lite mer känsliga läsare eftersom Tonys sista bidrag har drag av hård och iskall techno, och lite otäck ödesmättad sångtext. Men jag lovar er, allt slutar väl, även om det är en tuff resa. Siewert Öholm skriver förmodligen en debattartikel i detta nu om hur förråande ungdomens musik är idag. Endast dom härdade bör våga trycka på play-knappen nedan!
För närvarande kan man konstatera att det är outhärdligt dålig musik att lyssna på eftersom man använder sig av "alla som vill får vara med"-principen, vilket konkret innebär att om du bara har något instrument (banka på frukostbordet med händerna) och en sångtext (läsa innantill på flingpaketet) så är du nog också med i webjoker-tävlingen.
Men den som söker skall också finna sina guldkorn i den stora sandöknen. Ladies and dobermanns, jag ger er Tony Johansson från Västra Götaland! The man, the myth, the concept.
Vi öppnar med "Clary i affären" nedan, en låt som är allt vad "Snabbköpskassörskan" önskar att den vore. Att han inte kan sin egen sångtext och läser innantill i videon ska inte avskräcka er, det kompenserar han med utstrålning, talang och spex!
Men allas vår Tony, han är inte bara glad och spexig. Han har gjort sin egen "Kristina, guldet blev till sand" som får Björn & Benny att gråta sig genom nätterna hopkurade i fosterställning. Det enda som kan anmärkas på är att underbart är kort. Men man kan ju alltid spela den en gång till. Och en till, och en till...
Oj, vi behöver nog något uppmuntrande nu, ingen går oberörd ur "Gråt inga tårar". Trots hans uppmaning så kan vi inte låta bli att fälla en tår när han lyckas åstadkomma så smäktande musik som är balsam för själen. Så vi tar oss an "Jag kan inte tro på allt det där" nedan, och genast känns livet fantastiskt roligt igen! Tony, din rackare! Du är så spexig, du!
(notera gärna att han skulpterat en anka av sin egen avföring vid 01:30)
Julen är en högtid där vi vill samlas med nära och kära. För mig finns nu inte längre något annat alternativ än att lyssna på "Stjärnhimmel" på repeat framför en öppen brasa tillsammans med familjen, under hela julafton.
Jag vill nu avslutningsvis varna mina lite mer känsliga läsare eftersom Tonys sista bidrag har drag av hård och iskall techno, och lite otäck ödesmättad sångtext. Men jag lovar er, allt slutar väl, även om det är en tuff resa. Siewert Öholm skriver förmodligen en debattartikel i detta nu om hur förråande ungdomens musik är idag. Endast dom härdade bör våga trycka på play-knappen nedan!
Dubstep!
Jag har länge funderat på vilken genre vi egentligen gjorde med gruppen The Regicide. Nu vet jag, eftersom tiden har kommit ikapp oss och det numer finns dubstep. Visst, den genren är tämligen bred precis som "rock" kan vara. Dubstep kan vara hård, mjuk, och till och med R'n'B-ig.
Men låten här känns verkligen som den musik vi gjorde. Det är inte utan att jag blir lite nostalgisk, samtidigt som jag diggar't!!
Men låten här känns verkligen som den musik vi gjorde. Det är inte utan att jag blir lite nostalgisk, samtidigt som jag diggar't!!
Fundering
Jaha, då var det dags igen, en kraschad dator senare... Har varit utan dator i två månader, vilket till en början nästan kändes befriande, men sedan kom abstinensbesvären in. Tänk vad beroende man kan göra sig av en dator!
Man har sina vänner, sin media, sin musik, ja, nästan allt genom denna. Man blir tämligen isolerad utan dator i dessa tidevarv.
Och då ska man minnas att man i början av 90-talet var en "datanörd", finns den termen ens idag? Datorer är fasen ett grundkrav för liv idag.
Hur som helst. Jag såg en brud idag som hade svart jacka och hudfärgade byxor. En gång till. HUDFÄRGADE byxor. Jag trodde först hon var barstjärt (eftersom dom var ganska figurnära också, kanske var det leggings)! Varför har man hudfärgade byxor? I don't get it...
Man har sina vänner, sin media, sin musik, ja, nästan allt genom denna. Man blir tämligen isolerad utan dator i dessa tidevarv.
Och då ska man minnas att man i början av 90-talet var en "datanörd", finns den termen ens idag? Datorer är fasen ett grundkrav för liv idag.
Hur som helst. Jag såg en brud idag som hade svart jacka och hudfärgade byxor. En gång till. HUDFÄRGADE byxor. Jag trodde först hon var barstjärt (eftersom dom var ganska figurnära också, kanske var det leggings)! Varför har man hudfärgade byxor? I don't get it...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)